SLS Teknik och material.

Selektiv lasersintring (SLS) är en avancerad 3D-utskriftsteknik som använder en laser för att smälta och sammansmälta fina pulverpartiklar för att bygga upp en tredimensionell struktur. Detta sker lager för lager genom att laserstrålen selektivt smälter pulverpartiklarna enligt den önskade geometrin. Här är en sammanfattning av SLS-tekniken och information om materialet Nylon PA12 och PA12GF:

Selektiv lasersintring (SLS):

• SLS är en industriell 3D-utskriftsteknik som passar bra för att producera funktionella prototyper, små serier och komplexa delar med detaljerad geometri.
• Den använder en laser för att smälta pulverpartiklar av ett termoplastiskt material och binda dem ihop för att bygga upp en tredimensionell struktur.
• Eftersom det inte krävs stödstrukturer, kan komplexa former och överhängande delar skapas utan problem.
• Materialen som används inom SLS inkluderar nylon, polyamider och kompositer.

Nylon PA12 (Polyamide 12):

• Nylon PA12 är ett vanligt termoplastiskt material som används inom SLS-tekniken.
• Det är känt för sin höga styrka, tålighet och flexibilitet.
• Nylon PA12 har goda mekaniska egenskaper och är motståndskraftigt mot nötning, kemikalier och värme.
• Det används ofta för att tillverka funktionella prototyper, slutprodukter, reservdelar och komponenter för olika industrier som fordons-, flyg- och medicinteknik.
• Nylon PA12 kan ha en något porös yta och kan behöva ytbehandling för att förbättra estetik och ytförbättring.

Nylon PA12GF (Polyamide 12 med glasfiberförstärkning):

• Nylon PA12GF är en variant av nylon PA12 som förstärkts med glasfiber.
• Glasfiberförstärkningen ger materialet ännu högre styrka och styvhet, vilket gör det lämpligt för delar som kräver extra mekanisk prestanda.
• Det är särskilt användbart för komponenter som behöver tåla höga belastningar, vibrationer eller slitstyrka.
• Ytterligare fördelar med glasfiberförstärkning inkluderar minskad krympning och bättre dimensionsstabilitet jämfört med omodifierad nylon PA12.
• Nackdelen är att ytan kan vara något ruvigare än omodifierad nylon, vilket kan påverka den visuella kvaliteten.

Nylon 11 CF: ÖversiktNylon 11 CF är en förkortning för "Nylon 11 med kolfiber". Det är en komposit 3D-utskriftsmaterial som kombinerar fördelarna med nylon (en termoplastisk polymer) och kolfiber (en stark och lätt förstärkningsfiber). Resultatet är en slitstark, styv och lätt material som är särskilt användbart för tillverkning av starka, lättviktiga komponenter och prototyper.

Egenskaper:

• Hållfasthet: Nylon 11 CF är känt för sin höga hållfasthet, som kommer från tillsatsen av kolfiber. Kolfiberförstärkningen ger materialet överlägsen styrka och styvhet jämfört med vanligt nylon.
• Lättvikt: Tillsatsen av kolfiber ger materialet dess lätta egenskaper, vilket är särskilt användbart när viktreduktion är viktigt.
• Motståndskraft: Materialet har bra kemisk resistens och är tåligt mot många kemikalier och lösningsmedel.
• Termisk stabilitet: Nylon 11 CF har god termisk stabilitet och kan motstå höga temperaturer jämfört med traditionella nyloner.
• Hög ytkvalitet: Materialet kan producera delar med släta ytor och detaljerad geometri, vilket är viktigt för många applikationer.
• Dimensionell noggrannhet: Det kan uppnå hög dimensionell noggrannhet och reproducerbarhet vid 3D-utskrift.

Användningsområden:Nylon 11 CF används främst för att skapa funktionella prototyper, verktyg, och delar som kräver hög hållfasthet och styvhet samtidigt som de ska vara lätta. Exempel på användningsområden inkluderar:

SLS en kraftfull teknik för att skapa högkvalitativa, funktionella delar med användning av material som Nylon PA12 och dess förstärkta variant, PA12GF. Dessa material erbjuder enastående mekaniska egenskaper och är särskilt lämpliga för applikationer där hållbarhet och prestanda är viktiga.

SLA Teknik och material.

Stereolithography (SLA) är en sofistikerad 3D-utskriftsteknik som har en plats i spetsen när det kommer till att skapa detaljerade och högupplösta objekt. Det är en av de äldsta 3D-utskriftsteknikerna och har varit en hörnsten inom prototypframställning och designverifiering.

I grunden fungerar SLA genom att använda en laser eller en ljuskälla för att härda flytande hartslager i tunna skikt. Genom att bygga upp lager för lager, kan SLA skapa komplexa och detaljerade strukturer med enastående precision. Denna teknik resulterar i jämn yta och hög detaljrikedom i de producerade objekten.

För att möjliggöra denna process finns ett brett utbud av hartsresiner som kan användas inom SLA. Här är en översikt över de vanligaste hartsresinerna:

• Standard Resin: Ett allround-harts som erbjuder en balans mellan pris och prestanda. Det är en grundläggande hartsvariant som passar för många olika användningsområden.
• Tough Resin: Detta harts är konstruerat för att vara mer tåligt och tåla stötar samt mekanisk belastning. Det är idealiskt för prototyper som behöver extra styrka.
• Flexible Resin: Ett elastiskt harts som kan efterlikna gummi. Det är lämpligt för applikationer där flexibilitet krävs, såsom tätningar eller dämpande komponenter.
• High-Temperature Resin: Denna variant är utformad för att tåla höga temperaturer, vilket gör den användbar för prototyper av komponenter som kommer att utsättas för värme.
• Castable Resin: Ett harts som kan brännas bort vid gjutningsprocesser. Det används för att skapa detaljer för gjutning av metaller eller andra material.
• Dental Resin: Dentalharts används inom tandvård för att skapa protetiska komponenter som kronor och broar.

• Bio-Compatible Resin: Detta harts är utformat för att vara säkert att använda i kontakt med hud och vävnader. Det används främst inom medicinska applikationer.
• Clear Resin: Ett transparent harts som används för att skapa genomskinliga eller ljuskänsliga delar.

• Color Resin: Färgat harts som möjliggör produktion av färgade prototyper och delar.

• Engineering Resin: Detta förstärkta harts har egenskaper som liknar konstruktionsplaster och används för funktionella prototyper, slutprodukter, fixturer och jiggar.

SLA en teknik som med hjälp av olika hartsresinvarianter möjliggör skapandet av detaljerade och högkvalitativa prototyper samt slutprodukter. Den används ofta inom områden som prototypframställning, designverifiering och specifika medicinska applikationer där hög precision och kvalitet är avgörande.

Skillnader mellan SLA och DLP

Stereolithography (SLA) och Digital Light Processing (DLP) är två fotopolymerbaserade 3D-utskriftstekniker. SLA använder laser eller ljus för att härda flytande fotopolymer i lager, med hög detaljnoggrannhet och jämn ytkvalitet. DLP använder digital projicering för att härda lager, med snabbare utskrift och bra noggrannhet. Valet mellan dem beror på faktorer som utskriftshastighet, ytkvalitet och materialalternativ.

Det är vanligt förekommande att dessa tekniker blandas ihop.

FDM Teknik och material.

Fused Deposition Modeling (FDM) använder vi på Skattberg AM design nästan uteslutande till prototypframtagning eller tillfällen då kunden vill se produkten innan den sätts i produktion, det är en vanlig 3D-utskriftsteknik som används för att skapa prototyper och funktionella delar. Den fungerar genom att smälta och extrudera termoplastiska material, lager för lager, för att bygga upp en tredimensionell struktur. FDM-tekniken är populär inom prototypning och testning av detaljer innan de går in i fullskalig produktion. Här är en sammanfattning av olika material som används inom FDM 3D-utskriftsteknik:

• PLA (Polylactic Acid): PLA är ett av de vanligaste och mest använda materialen inom FDM 3D-utskrift. Det är biologiskt nedbrytbart och tillverkas från förnybara källor som majsstärkelse eller sockerrör. PLA är relativt enkelt att skriva med, har låg krympning och minimal warping (deformation vid svalning). Det är idealiskt för prototyper och konceptmodeller.
• ABS (Acrylonitrile Butadiene Styrene): ABS är ett slitstarkt och slagfast material som används för att skapa starka och tåliga delar. Det har dock en högre krympningsgrad och är mer benäget att deformeras under utskrift jämfört med PLA. ABS-produkter kan också ge ifrån sig en viss mängd lukt och skadliga ångor under utskrift.
• PETG (Polyethylene Terephthalate Glycol): PETG är en förbättrad version av PET som erbjuder bra mekaniska egenskaper, tålighet och klarhet. Det har lägre krympning än ABS och är enklare att skriva med. PETG-material kan användas när en balans mellan styrka och visuell kvalitet är viktig.
• TPU (Thermoplastic Polyurethane): TPU är ett flexibelt och elastiskt material som används för att skapa gummiliknande produkter. Det är användbart när man behöver skapa delar med rörlighet eller dämpningsegenskaper, som till exempel tätningar, gummibyten och skydd.
• Nylon: Nylon är ett starkt och tåligt material med hög värmebeständighet. Det används ofta för funktionella prototyper och delar som kräver hög mekanisk styrka och slitstyrka.
• ASA (Acrylonitrile Styrene Acrylate): ASA är liknande ABS i egenskaper men har en bättre väderbeständighet och UV-tålighet. Det är ett lämpligt val när delar ska användas utomhus eller utsättas för sol och väderförhållanden.
• PC (Polycarbonate): PC-material är extremt tåligt, värmebeständigt och har hög styrka. Det används för att skapa delar som behöver motstå påfrestningar och höga temperaturer, men det kan vara utmanande att skriva med på grund av hög krympning och warping.
• PP (Polypropylene): PP är känt för sin låga densitet och goda kemiska resistens. Det används ofta för delar som kommer i kontakt med kemikalier eller livsmedel.

FDM-tekniken med dessa material är en utmärkt metod för att snabbt producera prototyper och provdelar innan man går vidare till produktion med mer kostsamma tillverkningsmetoder. Valet av material beror på kraven på styrka, tålighet, visuell kvalitet och användningsområde för den specifika delen.